Dödsmaskinen – Kawa Zolfagary

Varför Kawa Zolfagary?

Låt oss först och främst säga att den här sidan är en slags hommage till Kawa Zolfagary och det jobb som denne man lägger ner. Ett jobb som går ut på att belysa orättvisor, sätta dessa i rampljuset och göra ett motstånd. Ett motstånd som dels sker med humor, med satir, med ironi och med ett glödande patos och ett stort allvar. Ett heltidsjobb där arbetsrollerna är många till antalet.

Kawa Zolfagary är allt ifrån författare, Pr-konsult, skribent, Stå-upp-komiker, föreläsare till samhällsdebattör. Han har dessutom arbetat som pressekreterare för Kommunal. Han har, kort sagt, många strängar på sin lyra och det imponerande är att han har absolut gehör och kan spela den musik som situationen kräver. Detta trots en ringa ålder av 32 år. Vi är mer än imponerad och vi vet att framtiden kommer att se ljus ut för detta geni.

Vi hoppas att vi genom denna sida ska få fler att upptäcka varför man ska skriva in Kawa Zolfagary som en man värd att följa, lyssna på och därigenom få honom att öppna dörrarna till en ny värld - en mer rättvis sådan.

Vem är Kawa Zolfagary egentligen?

Kawa föddes 1985 i Kurdistan och levde under uppväxten i Eskilstuna. Redan tidigt så odlade han ett intresse för politik och det var primärt Vänsterpartiets politik som tilltalade den unge Kawa som gick med i Ung Vänster. År 2010 valdes han i på ersättarplats i Eskilstunas Kommunalfullmäktige.

Här valde han dock att hoppa av politiken. Ett avhopp som inte på något sätt innebar att Kawa slutat bry sig och engagera sig. Tvärtom - skillnaden var att han tog steget ur den illasittande kostym som partipolitiken klär sina utövare i och istället lät skräddarsy en kostym efter sina egna mått, visioner och mål.

Politik kan bedrivas på olika sätt och Kawa var en av de första som insåg att det inte längre är nödvändigt att sitta i unkna konferenslokaler och diskutera budget och anslag - direktkontakt med folket gav ett bättre resultat. Ett folk - du och jag - som finns på nätet och som finns på alla de sociala medier som erbjuds oss.

Politik kan också finnas överallt. Allt är politiskt är ju en gammal klyscha, som stämmer väl. Det behöver inte handla om en storvulen partiledardebatt - samhällsutvecklingen kan lika gärna skildras genom att undersöker hur barn från socioekonomiskt utsatta områden behandlas i en vårdnadstvist; genom att man granskar arbetsförhållandena för elektriker; genom att man tittar på vilka trender som gäller inom badrumsrenovering i priviligierade miljöer; eller genom att man undersöker hur personalen som utför kontorsstädning hos framgångsrika IT-startups i Stockholm behandlas. Till synes små detaljer eller avslöjanden kan få stora effekter och det framförs med elegans och precision.

Kawa Zolfagary hade kunskapen och verktygen för att belysa problemen som fanns - och fortfarande finns - i vårt samhälle. Han valde denna gång att använda humorn som vapen.

Här föddes Vita Kränkta Män

Kawa gav sig in på Facebook och startade där en grupp som gick under namnet Vita Kränkta Män. Som namnet antyder så gick hela gruppens filosofi ut på att samla olika saker som vita män på olika sätt blivit kränkta av. Detta genom att lägga in kommentarer på nämnda Facebook och andra sociala medier och belysa det absurda i dessa kommenterar med en syrlig typ av kommentar.

Sidan och gruppen blev en virtuell succé och den stora humorn som användes hyllades av alla - utom av just de vita - och synnerligen kränkta - män det handlade om. Det som gruppen Vita Kränkta Män hade - och som andra liknande projekt saknade - var ett djup. Man synliggjorde genom en humoristisk ton olika maktstrukturer i vårt samhälle där speciellt patriarkatet synades i sömmarna.

Det finns en manlig maktstruktur i världen och det finns rasism i vardagen som vi kanske inte såg - eller som vi valde att blunda för - förrän Vita Kränkta Män skapades och tog ut dumheten från fikarasten på jobbet, från verkstadsgolvet, från köksbordet, från ölkvällarna med kompisarna, från styrelserummen och ut i offentligheten.

Till en början så höll Kawa sin identitet hemlig och administrerade allting utan att röja sin persona. Något som - naturligtvis - upprörde de “drabbade” ännu mer och där de krävde öppna kort om vem/vilka som drev gruppen i fråga. Kawa Zolfagary tog till slut ett steg framåt, lyfta på hatten och presenterade sig för offentligheten.

Något som innebar två saker: dels så ökade gruppen popularitet och nådde sitt klimax i och med att man år 2012 fick ge ut en bok under namnet Vita Kränkta Män där förlaget Galago tog gruppen under sina vingar. Den andra saken var att Kawa fick motta allt hat på egen hand och fick klä skrud för alla felaktigheter som de vita kränkta männen upplevde. Ett tungt ok att bära som till slut blev honom övermäktigt.

Att dagligen tvingas tvätta den urinoar som kommentarsfältet till sidan innebar, att personligen få mordhot och utsättas för daglig rasism blev för mycket och Kawa meddelade att sidan skulle läggas ner. En nedläggning som han senare har kommenterat som nödvändig för sin egen skull - men även som en form av ögonöppnare för andra. Att se hur en populär sida/grupp tvingas lägga ner på grund av hatiska- och rasistiska kommentarer fick många att se vilket stort problem som finns i vårt samhälle. Kawa Zolfagary ska även här ha en eloge i och med att den nödvändiga nedläggningen - av en väldigt populär kanal inom sociala medier - synliggjorde hatet mot de oliktänkande.

Den allvarligare sidan hos Kawa ser ljuset

Kawa Zolfagary slappnade definitivt inte av i och med att han tog sin hand ifrån Vita Kränkta Män. Tvärtom - han engagerade sig ännu mer politiskt och ville även fortsatt belysa orättvisor, maktstrukturer, rasism, sexism och andra mindre smickrande element i vårt samhälle. Skillnaden var hur han gjorde det. om åren fram till 2012 varit präglade av en underliggande humor så kom tiden efter att bli mer seriös och allvarlig. Utan att för den saken skull bli tråkig eller ointressant.

Kawa hade - tror vi - insett att han numera var en stor maktfaktor i det nya medielandskap och att han därigenom inte kunde “flamsa” sig igenom det ansvar som lagt på hans axlar. Vi kan numera se honom som krönikör och politisk skribent på den vänsterorienterade sidan Politism. År 2016 meddelade Kawa att han gått med i Socialdemokraterna.

Hans krönikor andas av ett stort patos och där ingen riktigt kan gå säker. Kawas storhet ligger i att han inte alls är rädd för att trampa på ömma tår. Han ser en orättvisa och han håller den framför våra ögon till dess att den är omöjlig att blunda för. Texterna är stringenta och personliga men samtidigt stilistiska små mästerverk.

Att han verkligen tror på det han skriver lyser igenom och att han modet att utgår från sig själv och sina egna erfarenheter ger texterna den tyngd som krävs då så allvarliga ämnen som rasism, sexism och olika dolda maktstrukturer kräver. Hur kan det komma sig att det på ett feministisk och antirasistiskt seminarium enbart fanns två stycken personer med utländsk bakgrund? Kawa ställer de frågor som ingen annan tänkt på och han utgår från att vi alla är med och ger svaren.

Var ser du Kawa Zolfagary idag?

Kawa är, som sagt, en man som syns i alla möjliga sammanhang. Du kan läsa hans texter på Politism, du kan ibland se honom i TV4 morgonsoffa, du kan se honom föreläsa och du kan följa honom på sociala medier. Tyvärr så har han lagt ner sin Twitter och hans kloka funderingar går inte längre att ta del av där. Något som är synd.